Hemkommen, haft en lång dag, jobb, hem om, besiktning, jägersro med Bibo och Illari, stora tjejen bytte sitt wii mot 3 spel till ds, 1 till lillebror, 1 till henne och 1 dom kan spela tillsammans :)

Därifrån begav vi oss till babcia, som hämtat dom små från dagis, och lagat god mat, vi åt, drack kaffe och mest bara hängde, min själv behöver det, vanligt häng.

Min Lella mår bättre, bara hostan kvar, jag, ja, jag dras med en j*vla huvudvärk och en trötthet från en annan planet.

Från en sak till något helt annat.

Satt igår och läste lite av mina gamla saker, ser hur allt kommer igen, cirkeln, dom gamla spåren, hur jag ofta flyr, från allt, från mig själv.

Jag ser det så tydligt när jag läser, hur känslorna av avlägsenhet kommer smygandes, hur klumpen i bröstet växer, hur tystnaden blir mitt sällskap.

Svårt för någon som aldrig varit där, i en ensamhet omgiven av massvis av människor, svårt för den personen att förstå känslan, känslan jag inte kan beskriva själv.

Vill ut och springa, vill ut och skrika, vill ut och bara gå, tills mina fötter inte orkar gå ett enda steg till.

Men, jag stannar, här, i det som är mitt, det som vi så tappert hållt fast vid i alla dessa år, i våran berg och dalbana har vi spänt fast oss ordentligt, jag har kommit på, att liksom om jag fallit ihop i regnet, kanske Danne inte lyft upp mig, men han har stått brevid, med ett paraply i handen, och hindrat mig från att bli alldeles dyblöt.

Fotarbetet måste vi göra själva ju.

Vi kan aldrig säga hur framtiden kommer att se ut, det vet man aldrig, det vill man inte veta, men jag har en önskan, en önskan om att det pussel vi lagt, ska hitta dom sista bitarna och att inga bitar ska falla bort.

Men tider kommer, då man undrar, det gäller bara att våga se på det, prata om det, känna på det.

Vi kan inte göra ogjort, vi kan inte börja om, men vi kan göra igen,göra annorlunda och hoppas på ett bättre resultat.

Stress är inte bra för mig, för mycket tankar kring sånt som egentligen inte är relevant eller verklighetsbaserat, sånt kan rasera min tillvaro.

Schas iväg stress, akta dig från mig, ingen plats för sånt skit mer.

dagens ord, uppförsbackar bygger muskelmassa

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...