Plötsligt sprang tiden förbi, 

jag gör nu bara det som jag måste, för energin tog slut, jag hann bromsa innan väggen stoppade mig, 

Känns ändå som om jag hade behövt några timmar till om dagen, om så bara för att få sitta kvar i soffan, och bara vara.

Kidzen är, trotsiga, utmanande och provocerande, men, friska, trygga och väldigt självständiga.

Jag kan sätta mig ner hemma, ha tvn avstängd, höra hur dom leker, alla tre, det leks skola och dagis, det leks mamma och storasyster, och det kramas och dras i håret, det skriks och sägs att dom älskar varandra om vartannat.

Livet är, precis som det ska vara, och jag, försöker vara närvarande hela tiden, mer än fysiskt.

Jag känner det ofta komma, avlägsenheten, hjärtklappningarna, dom stannar aldrig så länge längre, jag andas, blundar, reser mig upp och går ett varv, tvingar bort det, för jag kan inte hamna där igen.

Saker och ting är kanske  inte exakt som jag hade önskat mig efter alla dessa månader, jag hade behövt hamna på en raksträcka ett tag, få gå i medvind, få ha lugn och ro i alla tankar, men jag antar att jag kommer dit så småningom, 

till det stadiet där man bara kan få vara, utan motgångar och sömnsvårigheter.

Tills jag når dit, har jag iallafall en fin man, som står pall, underbara kidz, som kan älska och älskas.

Saknaden av min eviga vän, saknaden av vänner som försvunnit under tiden, men det kommer bättre tider, 

det måste det göra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...