kursiv text
Så många tankar genom dagarna som gör att jag inte är där jag borde vara.
Jag har gjort detta innan. Malt malt och malt.
Begrundat insett och kommit tillrätta.
Ändå känns det inte bra.
Väskan jag släpade runt på hela livet har redan tömts. Jag trodde jag lämnat kvar det jag plockat upp på andra ställen.
Trodde att det var färdigt. Att det inte kunde tynga mig mer.

Plötsligt knackar livet på bakdörren.
Minnen gör ont. Avsaknaden av minnen likaså.
Inget i det förflutna kan ändras på. Jag inser det.
Det enda jag kan göra är det jag gör.
Att mina barns liv blir annorlunda. Att dom får en ärlig chans till att bli dom dom var menade att bli.
Att låta dom veta att jag alltid finns. Att jag alltid funnits.
Skapa minnen. Stötta. Älska
Älska i all oändlighet.

Jag jobbar på att hitta alla mina delar.
Eller ersätta dom delar som aldrig fanns.
Inom mig dyker alla möjliga känslor upp.
Besvikelse. Sorg. Hat. Frustration. Kärlek. Förståelse. Förlåt.
Mest förlåt för att jag ska kunna ta mig vidare med mig själv.

Jag är ett vuxet barn.
Med en dysfunktionell uppväxt är det svårt att hitta funktionalitet.


Jag skulle vilja stampa i golvet o skrika lite.
Men därefter landa i trygghet.
Alla barn behöver få göra det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...