Du var min vän, långt innan jag ens visste vem du var, eller vad du var

Jag öppnade dörren åt dig, stängde den för dig ibland, men lät dig alltid komma tillbaka in

För din närvaro, trots tyngden, var en trygghet, med dig visste jag, utan dig visste jag inte hur det skulle kännas eller bli

Nu när livet går bra, nu när jag känner mig trygg med att inte veta framtiden, trygg med att inte kunna förhindra förändringar, trygg med att hur saker och ting än blir, så kommer allt bli bra.

Då brakar du in om natten, väcker mig med hjärtklappningar och svårt att andas.

Tyngden ramlade över mig, som om någon satt på mitt bröst, och paniken kom.

Tårarna steg, inte ett kärt återseende, snarare ett intrång på mitt liv.

Andats mig igenom dagen, för jag, jag kan minsann spela teater, jag är glad, stark och jag är en kämpe.

Men just idag, är jag glad att det är helg, jag måste andas.

Men snälla du, lämna mig ifred nu, jag har inte plats för dig, du min vän genom livet, ångest.

Dax för oss att ta farväl igen, för här kan du inte stanna, inte nu, inte hos mig.

Tacksam, trygg, och hoppfull