tungt...tungt när saker som inte är mina, tynger mig...Tungt när jag önskar att jag kunde hoppa in och medla mellan två personer som verkar tala främmande språk, utan att försvara, förklara, ta hänsyn till någon av deras situation eller känslor, bara föra deras talan gentemot varandra, så att elden kan upphöra och barnet kan spela störst roll.å andra sidan är det inte mitt problem...Jag har min familj, och mitt liv att ansvara för, mina barn och min man som kräver, dottern som kräver en enorm plats och oändligt tålamod just nu, idag blev det just kaoz :/ Märkligt bråk, om matematik och dålig attityd, en attityd som jag inte accepterar, som jag inte kan anpassa mig efter, men som faktiskt styr mig, för att orken att stå emot liksom vacklar.Jag ställde mig över det idag, och ett helvete bröt ut, bokstavligt talat, Danne smällde i ytterdörren medans jag försökte få Illari att förstå att detta inte är okej på något plan, han körde en runda, lugnade sig, jag svepte en kopp kaffe, bad kidzen hålla lite låg profil.Hamstern som smet från emilio o kröp in bakom köksskåpen och inte kunde ta sig ut igen förde familjen tillsammans...  Kvar finns den där olustkänslan, ont i magen, fan, för mycket i huvudet, för mycket av min energi som går åt grubbleri, som inte varken löser eller berikar mitt liv på något sätt alls.Idag är jag förbannad, på livet i stora drag.Men mitt i all denna ilska, frustration och motgång, känner jag mig nöjd, jag växer och snart är jag återigen fit for fight, jobba, aningen stadigare, aningen mer livserfarenhet, självkännedom.   Men fan, ta inte energi från mig som ni inte tänker hjälpa mig ladda tillbaks sen.