känns asbra faktiskt, jag kan, jag vill och jag ska, tillbaks ut i arbetslivet och inte låta mig varken bli överkörd eller understimulerad.

just nu, mår jag helt okej, saknar ett möte visst gör jag det, saknar en fika, ja absolut, men jag simmar vidare, ångesten håller sig på lite bekant avstånd.

barnen är inne i nån jobbig tid, ingen jag gör för den stora tjejen tycks vara tillräckligt, men jag vet, att jag gör mer än så, bara att just nu har hon fått för sig något annat.

hennes sura stampande, arga ord, och vresiga miner övertalar mig inte, för jag vet, att jag gör allt jag kan, borde och gränser är just nu ett faktum.

klippte mig idag, hos en märklig kille, hahaha, lagom shabbig, men dock verkar kunnig inom mycket, som om han inte riktigt vågade kapa mer av mitt hår, och jag, som inte vill vara "taskig" när det redan är fönat och så, säger inte till att jag tycker han borde klippt 10 cm till :P

Boka en ny till om en månad, komma dit med mitt helt vanliga rufs, kanske så ser han vem jag "är" och klipper därefter :P

ett märkligt slags lugn, imorgon grupp sen möte, bricka, kaffe, och landa i allt detta.

ska bli skönt, 

nu rusar jag upp och ut i köket för en kaffe, tacksam för allt som är

allt som varit, allt skit faktiskt, för det har gjort mig aningen starkare

it´s all good :)