Jag kör på, gör vad jag måste göra, för att livet ska bli så bra som det kan bli.

Nytt är att jag börjat träna, boxning, varje helg, så jävla skönt.

Stora tjejen var hemma sjuk en hel vecka, när hon på måndagen var redo för skolan igen blev lillebror sjuk, han var hemma en hel vecka...

Imorgon är det meningen att alla tre, ska vara friska och gå tillbaks till sina platser, behöver space.

Saknar mina möten, saknar gruppen, ventilations möjligheterna...

Saknar min vän...Saknar en annan vän, saknar platser, dofter, låtar, tider...

Men lever i nuet, försöker fokusera på vad jag har, vad jag inte vill förlora.

Vaksam inför mina egna steg, vaksam inför mina tankar, tacksam för att jag tagit mig hit.

Återupptog aldrig mina antidepressiva igen, tänker fortsätta jobba med vad det är som får mig att må dåligt från början, tömma ryggsäcken, bryta mönstret, 

ett viktigt möte i veckan, hoppas på goda resultat, jag behöver komma loss, komma ut, göra något annat, få vara en annan del av mig, den arbetsamma, glada, angie con amor :)

Nästa vecka har barnen sportlov, alla tre hemma, tänker passa på att mysa lite med dom, bara jag och dom, inte planera så mycket, göra det som faller oss in.

Lillsessan fyller 3 på lördag, ojojoj, som tiden gått.

Dagarna rusar ifrån mig.

Idag slängde jag iväg ett sms, dragit mig från det ett bra tag nu, men va fan, värst skulle kunna bli att jag inte fick ett svar tillbaks...men det fick jag, och lillprinsen mår bra, han växer, vi missar det...men han mår bra, det finns alltid två sidor av varje mynt, oavsett vad som är rätt eller fel, så får inte barnen hamna i kläm...Det är ju vi som lär dom.

<3

glad att jag har mina barn hos mig, och min man, även om jag ibland vill golva honom och be honom fara dit pepparn växer, så är han mina skor liksom, han håller mig på jorden, och förstår mig.

<3 snart godnatt, träningvärk så jag vill gråta, hela kroppen ömmar, och ont i arslet av att ha åkt pulka backarna, hahaha, vad gör vi inte för kidzen liksom.