Blev väckt vid 05.30 idag av mini, 

chillar fortfarande och kaffet är precis påslaget.

Dagarna dessa sista veckor har varit ganska kaotiska.

Först fick Emilio diagnos migrän den lille stackaren,

sen infann sig en yrsel som nästan varit konstant sen den 20:e.

Vi var hos läkaren igen i torsdags efter jobb, 

massa prover togs, men inget hittas, nu väntar en kallelse hos neurologen.

Men tills dess?

Hoppas att detta snart är förbi, både så att Emilio kan få må bra och klara ut skolan, men också så att jag slipper oroa mig hela tiden, 

jobbigt att inte veta vad som är fel och när nästa tillfälle blir...

Började på ett nytt jobb i januari, har redan typ 12 vab dagar, mannen har 10, svärmor har passat i 3 dagar och Emilio har varit ensam 3 dagar...

Kaos.

Vi får se vart detta leder.

Idag är det BK Olympic dag, tvlaget och massa folk.

Hoppas att det inte öser ner bara, inga andra planer orkas med, att få vara tillsammans är mitt enda krav.

Imorgon kanske vi åker och badar, Emilio vill ju så gärna visa oss att han faktiskt lärt sig simma.

Om jag inte hade haft barnen hade jag dragit för alla persienner och sovit bort livet, 

tacksam för kidzen och mannen, dom är det finaste