Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen.
Ser mig över axeln en miljon gånger.
Hjärtklappningarna gör det jobbigt.
Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar.
Stress inuti.
Nåväl. Blir en helg i familjens tecken.
Tacksam. Jag saknar mycket men det jag faktiskt har är fantastiskt.
Från att ha varit trasig hela livet har vi hela barn.
Barn från dysfunktionella familjer gissar sig till vad som är bra. Rätt.
Jag har gissat ganska bra. Kopierat lite här o var från familjer som jag på något sätt kom i kontakt med. Hem som jag ville vara en del av.
Detta 2017 kanske blir vårt år. Lite enklare än 2016.
Hoppas bara att jag ska få må lite bättre snart.
Tungt detta ju.

Glad fortsättning alla.
Önskar er allt ni behöver i detta 2017 ?