Bara för att det inte syns utanpå, betyder det inte att det inte känns inuti

Någon frågade en gång, lite skämtsamt, varför folk går in i väggen, 

imorse insåg jag svaret, för att man är synskadad.

Förblindad av livet och allt som sker runtomkring

För att farten i karusellen succesivt ökat och man får svårt att fokusera,

på samma sätt tror jag, att man inte hinner se väggen förrens den är där, sammanfallen över en.

Just nu, är tyngden enorm, önskar jag kunde få andrum, men i ett andetag, rasar det jag försöker bygga upp

Så jag får helt enkelt kämpa på ett tag till, 

men det känns, 

Återigen är jag där, där jag i en hel vecka vaknar om nätterna, ligger sömnlös, för att sedan somna om, lagom tills jag måste upp igen, och det tar emot

Usch, den lilla tjejen som finns kvar inom mig vill rasera sandslottet, 

kasta omkull klosstornet, 

klippa sönder teckningarna

Men jag, den vuxna, biter ihopa och tar mig igenom ännu en dag

Närvarande men frånvarande

I mig själv men väldigt utanför

Man kan inte förstå, förrens man själv en dag hamnar där

Som ett stort tomrum där man kvävs

En mörk plats där man blir bländad och vill stänga ögonen

Jag bad om det för ett tag sen, om du finns, så är det läge att bära mig nu,

trampar vatten, kasta för jävelen i en livring eller en boj eller något

Annars har du ju ihjäl mig.

Nu ska jag rycka upp mig, hänga tvätt och tvätta en maskin

Laga kaffe och försöka ta det lugnt med mina kidz, för dom är skälet.