vaknade vid 03.25 imorse, av att mina armar kändes alldeles förtvinade, så fruktansvärt ont, gick upp, tvättade händerna i vad jag tycker borde vara ljummet vatten, gick av och an med denna jävla smärta och obehagskänsla. dom vardagliga bestyren var en kamp och irritationen var hög.

körde till jobb, knappt att jag kunde lossa handbromsen, sticker i fingrarna, ringde vc, fick tid till eftermiddagen.

satt på jobb, skulle skruva i några små skruvar, borde tagit någon minut, tiden tickar, kan inte greppa små skruvar, än mindre hålla den stilla och ha maskinen i andra handen, det spänner i handlederna, känns som om allt blod bara stassar sig i händerna...

arg, frustrerad, och trött.

ett toabesök gjorde den jobbiga dagen ännu jobbigare när jag upptäckte att jag inte kunde knäppa knappen i mina byxor, mina fingrar vill inte göra rörelsen som jag annars alltid gör ju, stod där och kände mig som en idiot...lust att sparka i en vägg, men jag bet ihop och spände bältet bara, lät knappen förbli så där hela dagen...

på vårdcentralen träffade jag en läkare, som först faktiskt inte verkade lyssna, tårarna steg och jag la det som det är, ni kan inte se att något är fel på mina händer, men jag kan inte göra något som jag brukar göra, ständiga smärtor, sticker i fingrarna, vaknar på nätterna, kan inte knäppa knappar, kunde inte hjälpa minstingen med hennes stumpbyxor imorse, något är fel och jag får psykbryt om ni inte hjälper mig förstå vad som händer.

jag brukar ju vara stark, jag har ingen kraft och kan inte greppa.

hon ringde runt, klämde, kände, lyssnade, på fredag ska jag komma tillbaks, lämna prover, träffa en annan som jobbar med inom neurologi, och sjukgymnast, det trist är, att hon slog upp biverkningar på min medicin, och där, bland ovanliga, finns just detta, stickningar och avdomningar i händer och fötter.

orkar inte ens tänka tanken på att behöva tas av medicinen igen, och på en ny, jag har haft ett sjuhelvetes år, vill bara att det ska ta slut och slippa trampa vatten.

sitter här och skriver, som brukar vara avslappnande, jag måste titta var jag för fingrarna, för jag känner inte var jag sätter ner dom...

känns som om mina händer är enormt svullna, men nej, dom är som dom brukar vara,nu är jag trött, för jag tycker det är tungt som det är, med allt skit som faller över mig,

ska lägga mig nu, och hoppas jag slipper vakna så sattans tidigt av mina händer.

Gud, tack för allt, verkligen, men ta tillbaka detta skitet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...