det man inte ser eller känner själv

det är svårt att förstå

trotsade mina händer o körde och handlade idag med sonen, han valde saft, ett tag sen vi köpte hem det faktiskt, barnen har med glädje druckit vatten, men idag, idag bad han om saft, 

hade en sån där fin kärra på hjul i butiken, vi handlade inte så värst mycket, inte mer än jag brukar handla.

när jag väl packat, blev det 3 kassar, 3 kassar brukar inte vara någon match, men mina händer vill inte, halvspringer mot bilen med lillen i hasorna, tårögd, satt 10 minuter innan jag väl körde.

mannen var på middag med jobbet när vi kom hem, lagade mat, emilio ville ha sin saft till maten, jag försökte 5 gånger men lyckades nte öppna flaskan..du får vänta tills pappa kommer hem...

kanske verkar som om detta skitet bara drabbar mitt jobb, men det drabbar så mycket mer på mitt privatliv.

arg idag, på lite allt möjligt, glad att jag har några jag kan ventilera till, och barn som är förstående, hjälper varandra med bilbälten och bära sina saker, ståda sina rum och plocka undan efter sig, 

simlpa vardagssaker fungerar inte, klä på sessan strumbyxor, knäppa byxknappar, bh band. diska 5 saker åt gången typ, därefter finns ingen kraft och sakerna tappas.

har varken råd eller lust med detta, men, faktum kvarstår, som mannens chef sa, om jag inte vilar nu, och detta blir bestående, vem tackar mig sen.

imorgon bröllop, tisdag julafton, nästa tisdag bortbjudna för nyårsfirande, 

14 januari till neurologen, en evighet dit. trött arg och undrar om det aldrig bara kan få gå bra.