i mer än en vecka nu har jag haft problem med min arm, smärta vid vissa rörelser, först strålade det från armbågen och uppåt, sen från armbågen och neråt, nu är min hand konstant avdomnad, strålar i fingrarna och jag har liksom ingen kraft, känns som om handen skulle vara väldigt svullen, vilket den inte är.

det värsta är att även min vänstra hand är nu likadan :/ 

jourcentralen ville inte ta emot mig kvällstid, fick till mig att ta diklofrenak 5 dagar och isåfall söka till vanliga vc, 

tror inte riktigt dom fattar att jag nyss börjat jobba igen, har inte tid just nu att vara borta igen.

hur som helst är jag arg idag, känner mig halvt handikappad, jag som brukar kunna göra allt o lite till känner mig som en kärring,.

hade lovat mig själv att bara åka och duscha hos farmor idag, och endast spackla den där lilla biten just kring hennes ytterdörr som jag inte kunnat utan min mini spatel.

Möttes av en himla trött farmor, som skulle iväg och sen komma hem och försöka måla ensam då, eftersom jag har såont i armen, 

jag är svag för dom behövande, så jag spacklade klart hallen, målade taket i vardagsrummet och sen ja. målade jag väggarna, farmor kom och hjälpte till på något ställe, men ja, hon är ingen målare, och vid hennes ålder borde man bara baka kakor och dricka kaffe.

har tagit smärtstillande, ska snart massera in tigerbalsam och linda armen, sova, och hoppas att detta snart släpper så jag inte blir dum i huvudet.

imorgon jobb, utvecklingssamtal som jag måste avboka, har en lång vecka framför mig, massor som ska hinnas med, 

så om någon har lite extra timmar över, skänk dom gärna till mig.

har börjat springa igen, ja alltså springa ifrån mig själv, tankar och känslor får ingen plats, sysslor låter jag hagla över mig så jag ska slippa tänka.

i balans men ur balans, snart kommer julen, inte alltid helt smärtfritt.

trampar vatten som så många gånger förr, håller mina nära närmre, för dom håller mig flytandes.

känslomässigt avtrubbad men smärtsamt medveten.

jag hade behövt en stol, jämte någon annan som mig, 

jag heter angelica, en beroende i alla mina angelägenheter, 

hej angelica

känns långt bort. väldigt långt bort.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...