Tårarna kom idag, i min ensamhet i tvättstugan, släppte allt för en stund och satte mig ner 

Var hos mormor idag igen, vi satt där några timmar, hon var något gladare än igår, men sorgen i mitt hjärta blev bara allt större.

Minnena från barndommen bara väller över mig.

Mormor och morfar som alltid fanns för oss, jag och Anna som spenderade så många helger och sommarlov med dom, alla jular vi firade alla tillsammans hemma hos mormor och morfar.

Älskade ligga nerbäddad i mitt nattlinne som jag bara använde hos dom, i bäddsoffan på hyacintgatan, älskade höra klockan som tickade och ligga och stirra upp i taket, följa dom där linjerna som fanns, likt en labyrint tills jag somnade in.

Höra mormor och morfar prata tyst i köket, vakna på morgonen av morfars dova stämma, radion i bakgrunden och jag minns till och med doften från deras hem.

Äta mackor utan kanter med leverpastej och inlagd gurka.

Mormor och morfar var vårt andra hem, morfar lärde mig cykla, mormor kammade mitt långa hår och satte upp det, utsläppt hår gjorde att man såg slarvig ut. <3

Att se mormor nu, så väldigt svag, det sliter itu mitt hjärta, hennes tårar för saknaden av morfar, hennes tårar när illari gav henne ett kort, vi älskar dig mormor, bli frisk...

Igår åkte jag direkt från jobb och satt hos henne en timme, höll hennes hand i min, hennes lena rynkiga hud, vi pratade om livet, hon sa något om  att hon måste ge mig pengar för allt jag köpte med till henne, jag svarade att det är struntprat, du och morfar har lagt en och annan slant på mig genom åren, hon log, klappade mig på kinden och sa, du är fin.

Så tacksam, fast så ledsen, morfar lämnade oss på alla hjärtans dag detta året, jag kan inte föreställa mig att mormor är på väg bort, jag vill inte tro det, läkare borde kunna laga alla ju.. Cancer, va fan är det för skit sjukdom, fina mormor, älskar dig mer än ord kan beskriva, vi vill ha dig kvar länge till. jag vill.