fick ju en sån där fin uppgift igen, att skriva ner vad jag gör under dagens timmar, detaljerat

till detta la hon till att jag ska skriva ner tankar, försöka få ordning på vad jag tänker när jag tänker på det.

tror inte hon förstår vad hon bad om.

den sorgliga listan är en enda röra, diskar, samtidigt som jag pratar med mina kaffegäster om uppehållstillstånd och adhd mediciner, samtidigt som jag tänker på hur mycket bensin jag har i bilen, svarar kidzen på deras frågor, tänker på höstlovslappar, kommande förkylningar, inköp utav kläder, alla räkningar som ska betalas, när jag ska orkar ringa min fina vän, när jag ska hinna köra hem till mormor, fyller kaffekoppar, diskar lite till, springer in och scannar några papper, mejlar, kommer tillbaka, pratar om föräldraskap och mående. Tänker allt och lite till.

hjärnan går på högvarv, när jag lägger mig om kvällarna önskar jag att allt stängdes av i hjärnan, men tankarna fortsätter under dom få timmars sömn jag lyckas få, det är inte märkligt att jag är så trött...

en kommentar, du ser ut att må bra Angie, jaha, och vad innebär det?

samma som sköterskorna sa när jag en gång kom till kk-akut med en smärta ifrån en annan värld och bad om hjälp, - du ser inte smärtpåverkad ut, här kan du sitta länge, alla akuta går före. Satte mig ner, äggledaren brast, blodet forsade och jag krampade, akut opererad, men, men, jag såg ut att må bra.

Vad fan innebär det egentligen, om man mår psykiskt dåligt är det väl inte som att det syns utifrån?

För att jag sköter det jag måste göra innebär det väl inte att jag inte går sönder inombords.

Jag är förbannad, förbannad på detta jävla kaoset, vad jag än gör just nu så blir inget lättare, 

behöver fler timmar, flera dagar extra per vecka helst.

Idag är jag arg, eller jag blev det, vill ut och köra, köra runt runt, men, men, imorgon måste jag jobba, ta upp kidzen i tid och klä dom, viska att jag älskar dom, lämna dom till skolan, köra vidare mot jobb, och så fortsätter allt, trots att hela mitt inre skriker åt mig att stanna kvar i sängen, lämna kidzen i skolan och bara sova, dra ner gardinerna,. stänga av mobilen, bara sova. med musik i mina hörlurar. flera dagar.

Men jag, jag gör det jag måste.

vill du ha den dära listan, då får du skaffa mig tid att hinna skriva den i den takt jag lever mitt liv. pucko.

 

Susanne Norrman

23 september 2013 21:11

Vet inte vem du går till, men du hade behövt gå på en stresshanteringsgrupp, det gjorde jag på Lindeborgs vårdcentral och tro mig idag lever jag ett betydligt mindre stressat liv.
Unnar mig själv en kopp kaffe i lugn och ro i sängen om jag så vill, ungarna klarar sig själv den lilla stunden och vad det gäller middag så har inga barn dött av att äta mackor eller flingor nån gång då och då, stanna upp emellanåt och bara andas djupt, kanske lättare sagt än gjort men vi kan släppa kontrollen utan att det händer en katastrof.
Njut av nuet och skit i morgondagen den får du ta då. =)
Kram på dig! Tänkte förresten på kläder, vad har dina tjejer för storlek, för jag har rensat lite och känner ingen som vill ha det, om du vill så får du det! 110/116, 122 och 156-164.

Angie Jeppsson

23 oktober 2013 21:33

Såg nu. Din kommentar ? min lilla har 110 116 precis. O den stora 156 :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...