Fick ett mejl idag, tack fina du, en enkel fråga om allt är som det borde vara, att du önskar det.

Det kändes, mitt mående pendlar igen som en berg och dalbana, upp och ner, mest ner, men, ett men, det kommer vända, får stöttning, drar åt mig likt en svamp allt positivt som kan svepa förbi stundvis.

Tog mig ner på ett ack så välbehövligt möte i lördags, gick i sån fart, med musiken dundrande i öronen, alldeles svettig, nerverna låg utanpå huden när jag kom någon minut sent och satte mig snabbt ner vid bordet, när ordet blev mitt babblade jag på något om just nerverna utanpå och något annat som ramlade ur mig, made no sense säkert, men det lättade på trycket.

Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra

Mod att förändra det jag kan

Förstånd att inse skillnaden

Jobbigt när det jag säger inte är det jag tänker, det jag gör är inte det jag vill och det jag vill är inte det som är bra för mig.

Haft underbara dagar med min familj, dagar med minnen som etsar sig fast i hjärtat.

Ett fint minne med min Emilio, som just nu pratar mycket om döden.

- Jag kommer sakna dig när du dör mamma

Mm, jag kommer sakna dig också när jag dör, fast jag kommer ändå alltid vara kvar, och älska er och titta på er från himlen

- Jag vet, fast jag kommer ändå sakna dig, men sen dör vi alla och då kommer Gud och Jesus att väcka oss och vi kommer inte ha blod och vi kommer vara tillsammans igen sen, visst?

Hrmm, ja, vi kommer vara tillsammans igen sen en dag, men jag kommer alltid älska er fastän ni inte kan se mig när jag dör

- Fast...vem ska passa mig när jag dör?.

Ingen, du kommer dö när du blir jättegammal, ingen behöver passa dig då

- Men, om jag dör och inte är jättegammal, vem ska passa mig då?

Hrmm, Gud?

- Okej mamma, jag ska inte vara blyg för han, fast han är stor.

Underbara ungar, var får dom alla tankar ifrån?...

jag kommer fixa allt detta, om inte för min egen skull så för deras.