Herregud, Bella har detta året redan hunnit fylla 6 år, Emilio fyllde 8 för en vecka sen, Alexis blev 8 månader igår, Min fina Illari blir hela 12 i sommar...

Tiden rusar verkligen förbi, nu väntar vi in den riktiga våren, vi vill ha mer sol och mer utomhus tid.

Vi fick en liten odlingslott idag, den är inte så stor, och endast till för odling, men vi är alla hypade och hela familjen var där idag och räffsade och försökte förbereda platsen för att kunna påbörja vår odling inom kort.

Barnen har förplanterat lite hemma och dessa dagar kommer vi vänta med spänning på om något ska ta sig :)

Mycket i mitt egna jag har ändrats väldigt mycket dom senaste månaderna, jag mår faktiskt bra, står utan mediciner sen strax innan jag blev gravid, kändes ett tag som om det dåliga började jaga mig igen, men nu känns  det bra.

Vad har hänt?.. Jag har slutat vara ledsen över saker jag inte kan förändra, människor jag inte kan förändra, för jag vet för att en människa ska kunna förändras, måste viljan finnas hos den personen och inte hos mig.

Jag kan inget annat göra än ta hand om min egen familj, och se till att visa mina barn hur livet borde vara, samtidigt som dom faktiskt är medvetna om hur livet kan bli, både åt det bra och dåligt hållet.

Barnen är så fantastiska, med alla sina ideer och tosigheter, och när jag ser på dom, efter varje utvecklingssamtal och alla möten med ganska främmande personer som berömmer oss för våra barn, då vet jag att vi gör rätt.

Dom är precis som alla andra barn, dom kan tjura och gnälla och tetas, men, dom vet vad som är rätt och fel, dom är omtänksamma och givmilda. Dom är trygga i sig själva och har sina alldeles egna personligheter.

Jag ska krypa till sängs nu, den senaste tiden har erbjudit alldeles för lite sömn, förkylningar och bebis som vänt på dygnet har tagit på krafterna.

Jag är faktiskt tacksam idag, tacksam för allt jag har, mannen, barnen, och dom få i min omgivning som står mig verkligt nära.

Nu ska jag drömma om morötter, rödbetor, rädisor, blåklint, ärtor, och annat <3

 

Deana

30 april 2015 08:34

Underbart att läsa <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...