Sjuk bebis, sjuk mamma, farmor kom och kidnappade bebis.. trots att det gör ont i magen att lämna honom sjuk, så vet jag att hos farmor har han det minst lika bra som hos mig.

Det gav mig tid, att ta ett bad, placera mig framför vasken med hörlurar och musik på högsta volym.

Fastnade bland min lillebrors gamla låtar, med en stark önskan om att han snart ska få lite inspiration att återuppta detta som han en gång så brann för.

Lyssnade till orden, orden som uppstått mestadels för hur livet varit, 

vi kan aldrig titta på en annan människa och säga hur den egentligen mår, hur man haft det eller ens hur man har det.

Vi var trasiga som barn, dom flesta av oss är trasiga ännu.

Utan mina barn vet jag inte vart jag hade varit, utan min fina man vet jag inte hur trasig jag hade varit ännu.

Jag mår inte alltid på topp, och jag önskar dagligen att jag kunde ändrat somliga saker, somliga känslor, 

finns alltid något att jobba på.

A dime for every tear. Ja, då hade vi nog varit miljonärer.

Det viktigaste är att aldrig glömma, för glömmer vi, hamnar vi lätt där igen, jag bryter cirklar, förhindrar gamla mönster att målas igen.

Bygger något stabilare, något mer hållbart.

Fortfarande en jävla lång väg att gå, somliga mål känns helt ofantligt onåbara, men, skam den som ger sig så tar vi några steg till.

Jag tror på ärlighet, och hand i hand kan man komma långt.

På ett sätt är jag glad för rollen jag tog på mig som liten, att vårda, att hjälpa, att ta hand om, 

det höll mig på något sätt uppe, 

ibland kan jag idag hata rollen, men börjar kliva ur den då jag har min egna lilla familj nu att sätta i första hand.

Många tankar ikväll, osammanhängande, länge sen jag faktiskt orkade tänka.

Tack till min lillebror speciellt, för du är du.

för du alltid funnits, och för att du sett, att jag alltid funnits.

Gå inte i gamla slitna spår, skapa era egna stigar, upptäck nya sätt och bryt gamla mönster, 

vi är inte födda att tvingas vara det vi växer upp i,

vi kan skapa våra egna liv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...