ställas in på mediciner, trappas ner, trappas upp, tas av, läkarbesök, sjukskrivningar, läkarbesök, korta nätter, oändliga dagar, oro för framtiden, vara bästa mamman jag kan vara, orka vara mannens kvinna, 

smärtor som inte vill ge med sig, och fly hemmet dagtid för att slippa må dåligt och tänka,

mitt i allt detta, kom en uppsägning, ännu mer att rodda i, hur systemet fungerar när man är sjukskriven och blir uppsagd, en miljon papper, fler läkarbesök, mer ångest.

att inte veta, vad som kommer efter detta, det är nog värst, att inte ha en aning om hur utdragen denna tid blir, 

saknar rutinerna, upp tidigt, fixa o dona, iväg och lämna, komma till jobb, hoppa in i kollegans bil och fixa vårat kaffe medans vi var på väg till destinationen för dagen, vi hade ett så bra tempo, trivdes så sattans bra, nu är det bara tomt.

Jag är en arbetare ju, behöver sammanhanget och tillhörigheten.

Vill jobba ju.

Men men, ibland är det så här, att livet ramlar över oss när vi precis börjat stå stadigt, somliga prövas mer än andra.

Hur det är blir, så gissar jag, att om två veckor, när detta landat, alla papper iväg skickade, kanske det känns bättre, när jag hunnit få lite perspektiv, kanske detta inte var rätt, allt som känns rätt behöver ju faktiskt inte vara rätt.

Men jag har fått ringt massa samtal idag, dragit i saker som tagit emot, och hur det än blir, tror jag att det löser sig när tiden är rätt.

Jag har faktiskt gjort allt som jag skullat, efter bästa förmåga, och jag har bevisat, iallafall för mig själv, att jag kan klara av mer än jag trodde, och, att jag inte ger upp.

Kom hem efter en fika hos min vän, säckade ihop, darrar i hela kroppen, mår katastrofalt, händerna låter mig knappt skriva på datorn, än mindre för hand, jag ska ta mig igenom detta, varit här förut ju.

tacksam, för barnen, mannen, syskonen, föräldrarna, vännerna, och människorna i min omgivning som egentligen utan att känna mig trott på mig och gett mig modet att gå vidare, tacksam för livet, jag lever åtminstonde.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...