Snart är det dags att återgå till vardagen.Hitta rutinerna.Vet inte hur jag ska ha energin.Ännu trött som en pigg 90 åring ju.

Skulle träffat min läkare i tisdags men hon var sjuk. Nästa lediga tid sen den 6e november.
Den bokade jag iallafall. Men nu då liksom.

Förlorade morfar för inte så länge sen. Fick ett tungt besked om mormor idag. Tårarna bränner under ögonlocken. Gud va mörkt livet kan bli emellanåt.
slängde iväg ett kort meddelande till min andra hälft. Min vän jag så sällan hinner träffa.Livet kommer ivägen. Men en bild skickades tillbaka och d känns skönt. Hon vet o jag vet. Att jag älskar henne till månen o tillbaks.

Befinner mig i en slags dvala. Jag är fast ändå inte liksom. Känner ingen direkt stress heller längre. Disken kan stå. Men jag maler o maler i huvudet. Vaknar av hjärtklappningar.
Igår låg jag mer än en timme o vände o vred mig. Mina händer domnar av. Kändes märkligt i halsen. Stack liksom o konstigt. Rädd att somna. Om jag inte skulle vakna igen liksom...slutligen somnade jag ju i vardagsrummet. Men..
faktum kvarstår ju att jag inte mår något vidare alls. Förstår friska människor verkligen det? Att det psykiska tar sån energi. Och att jag visst säger att allt är okej o kan dricka kaffe o prata på. Fastän jag är helt någon annanstans därinne?

Kanske detta hade kunnat stoppas. Om jag hade för länge sen tagit hand om mig själv och brytt mig mindre om andra.
om jag slutat tänka på andras åsikter o insett att inget rasar om jag stannar.

Ja Angelica. Trassel. Hur nystar man ut denna härvan då. Bara att börja väl.
Kanske behöver en högre dos av det här då för att slippa grubbla så jävligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...