Tung jävla dag.

Ibland tror man sig ha ramlat ner i en brunn, precis när man tror man nått djupet, då faller man ytterligare en bit.

Men det är så här livet är, har jag ork just nu att ta nya tag?

Har jag viljekraft att fortsätta sträva efter målen?

Far flera år bakåt i tiden, alltför ofta har det varit just så här, att när ljusen äntligen strålar igenom, då dras ridån för igen.

Jag kan ju denna vägen, känner till varje steg, kan den med förbundna ögon.

Hjärtklappningar hela dagen, mannen tog mig på en promenix medans farmor passade barnen, 

anfådd och tankspridd försökte jag orientera mig.

Tror det är nu jag måste börja skriva igen, tror det är nu jag måste ta på dom där armkuddarna så jag inte hamnar under ytan.

Ibland spelar det ingen roll hur vi anstränger oss, hur vi gör allt vad som står i vår makt, för ibland är inte makten vår.

Ibland styr vi inte över omständigheterna.

Vet dock, att vad vi gör när omständigheterna styrt oss, det styr vi över.

Vad man väljer att känna, tänka, handla på, det styr vi över.

Kunde dock inte kommit mer olägligt, 

3 veckors inställningstid på medicinen...sen semester...sen...

Jag är inte mer än människa, just nu är jag knappt ens det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...